snöklocka
Leucojum vernum
Förvildad, bofast.
Främst spridd på kyrkogårdar och i deras närhet samt trädgårds-, dikes- och vägkanter, rätt ofta i fuktiga lövdungar och ängen. Kalkbladen har gröna (var. vernum) eller gula (var. carpathicum) fläckar ytterst. Det är knappast en distinkt skillnad; fläckarna är ibland gröna i knopp och gulnar under blomningen. Förmodligen är snöklocka vanligare än vad fynden visar, då den snabbt vissnar efter blomningen.
Första fynd
Landeberg (ms 1811; jfr Johansson 2010). I tryck hos Matsson (1895) som förvildad i en äng utanför Prästgårdens trädgård i Burs 1894 (R. Matsson i UPS).
Utbredning
Sällsynt (?), 35 lokaler på 25 kartblad, 33 km2-rutor.
