vitsippa
Anemone nemorosa
Mer information om arten

Ursprunglig.
Ängs- och skogsmark, lövskog som barrskog. Ofta dominerande under våren, särskilt i ängen eller i frisk skogsmark. Förekommer också i torrare skogsmark men undviker ren hällmark och mossig dyntallskog. Enligt Pettersson (1958) hade vitsippa under första hälften av 1900-talet ”ökat starkt i de flesta hagmarker, som icke längre betas, likaså i de många igenväxande lundfragment, som finns”. Johansson (1897) bedömde att vitsippa förekom ”Allest.”. Den saknas i dag i några av kartbladen, men den höga frekvensen i de inventerade provrutorna visar att den är rikt spridd på ön.

Första fynd

Linné (Linnæus 1745b, 5 juli 1741): från När med det gotländska namnet ”Fagelblomma, af fuga i. e. Rishamta Ängar ty då blommar hon”. Samlad 1701–02 av Münchenberg (i övers.): ’Apr: Maj: I lundar och skogar.’

Utbredning

Allmän, 172 kartblad. Provrutor: 32,9 %.

karta