harstarr
Carex leporina
Ursprunglig.
Friska, sandiga beten, barrskogar på sandunderlag, ungtallskogar, sandiga ängsmarker, körvägar, skogsstigar, övergivna åkrar på sand; även i vitmosstuvor (Högström 1999c). Funnen främst i öns sandområden under Projekt Gotlands flora, vilket stämmer med Johansson (1897) ”H. o. d. på sandområdena”, men att döma av Johanssons frekvensuppgift tycks den ha varit vanligare under slutet av 1800-talet. Möjligen har ett minskat bete på utmarkerna påverkat dess numerär negativt.
Första fynd
Wahlenberg (1806): ”Här och der, t. ex. vid Butlexs på Fårön sparsamt, i Wall nog ymnigt, vid vägen mellan Roma kyrka och klostret.”
Utbredning
Mindre allmän, 52 kartblad, 110 km2-rutor.
