Inkommen (?), bofast.
Öppen ängs- eller alvarmark. Arten är mycket tålig gentemot tramp, bete och annat slitage; den kan blomma bara någon cm ovan marken. På lokalen i Burs var den tämligen riklig; drygt 2 600 blommande exemplar räknades 1993 (Högström 1995).
Övervägande med gräddvita blommor, någon enstaka gång med blå blommor.
Landebergs uppgifter antyder att flikbrunört först kommit till Gotland med hamntrafiken, kanske som medföljare i importerat frö. Det är dock inte säkerställt att Landebergs uppgift är korrekt, även om den flora han använt sig av, Liljeblad ed. 2 (1798), ger en god beskrivning av flikbrunört. De nuvarande lokalerna har kanske inte heller något samband med dem som Landeberg uppgett.
Första fynd
Larsson (1985c): Burs, Krakstädar, där flikbrunört upptäcktes av N. Pettersson 1985. Där växer den på torrbackar på grusblandad sand 1985 (16671- 63472- NPe, BL; BL i LD; Larsson 1985c, Högström 1995), 113 ex. 2015. Dock omnämndes arten redan 1811 av Landeberg (ms; jfr Johansson 2010) från Katthammarsvik och Kappelshamn.
Utbredning
Sällsynt, 3 kartblad, 3 km2-rutor.
Lokaler
Uppgifter sedan 1983:
– Näs, 350 m NO Rangsarve, gräsmark på betat, lerigt enbuskalvar, 2000 (16502- 63351- JP; GI, BGJ & JP i S; Petersson 2001a), 1 070 ex. i området 2015, även mot NV (UBA & TGu i ARK).
– Burs, se primäruppgift.
– Viklau, 600 m V Stora Vikare, på en backe, ca 10 ex. 2002 (165830 637613 FMe; Petersson 2003c), ej återfunnen senare.