Ursprunglig.
Växer öppet till skuggigt bland klippblock, i klintmiljöer och kalkkullar samt i karstsprickor; även på alvarmark och klapper. Sedd 2007 efter renovering (2006) av jordkällarens tak i Fyrbyn på Gotska Sandön, Fårö. I samband med renoveringen utplanterades fetknoppar och fetblad (Sedum, Phedimus) för att täcka sandytorna på taket. Vitblommiga plantor är noterade från Fårö, Ajnens, 1929 (Fries 1934).
Enligt Johansson (1897) förekom glansnäva ”Sälls.” i tre delområden, ett västligt, ett östligt och ett nordligt. Dessa förhållanden stämmer ganska bra än i dag, även om det norra området nu ligger mer mot nordost. På många av de äldre lokalerna, bl.a. Linnés primärlokal, har glansnäva hållit sig kvar fram till våra dagar, men det finns också ett antal äldre lokaler varifrån den inte återrapporterats.
Första fynd
Linné (Linnæus 1741 nr 64): ”Växer på Torsborg på Gotland.” Av reseberättelsen (Linnæus 1745b, 3 juli 1741) framgår att han fann arten på klippblock nedom norra klinten. Ett belägg med två plantor i Linnés herbarium i London (858.72) har utsetts till typexemplar för arten (Jarvis 2007). Det kan vara samlat på Torsburgen på Gotland; det finns dock inga anteckningar på arket om dess ursprung. Det tidigaste belägg som helt säkert samlades på Gotland togs av Wahlenberg 1799 (i UPS).
Glansnäva finns kvar på ursprungslokalen på Torsburgen vid Tjängvide luke.
Utbredning
Sällsynt, 25 kartblad, 41 km2-rutor.
Lokaler
äldre uppgifter:
– Ardre (Wahlenberg 1806), även från Kaupungs slott, 1990 (JP).
– Eksta, St. Karlsö, 1852, 1866 (Wö i VI; Eisen & Stuxberg 1869), flera senare belägg, kvar under 1990-talet (Ingmansson 1995); L. Karlsö (H. Krook hos Johansson 1897), ca 1977 (Hjernquist & Palm 1977).
– Visby, 1873 (H.V. Rosendahl i S); söderut, 1894 (C. Trägårdh i UPS).
– Östergarn, Herrvik (Wahlenberg 1806), även 1996, S Herrvik (Johansson & Bohus Jensen 1996); Östergarnsberget (Johansson 1910b), även 1992 (IM, EBe); O Grogarnsberget, vid bergets fot, skadad av vildkanin, 1942 (BP i UME), från Grogarnsberget rapporterad 1998 (JP).
– Kräklingbo, Torsburgen, se primäruppgift, många belägg från 1840 och framåt, ännu kvar.
– Gammelgarn, vid Ängmansvik, sandig strand under enbuskar, 1902 (KJ i GB, LD; Johansson 1910b); udde i havet vid ”Livstyckviken”, stenig strand, 1926 (N. Fries i UPS); NO Sjaustrehammarn, hällmark, 1976 (Thulin 1976), flera uppgifter fram till 2002 (JP).
– Lummelunda, kalkbranter S Nyhamn, 1918 (TV i S); rasmark N Lummelunds bruk, 1919 (Fr i LD, S), [samma lokal som?] Etebols (Fries 1920).
– Boge, Tjälder, på en klippvägg åt norr, 1902 (G. Romell i S).
– Othem, Asunden, 1860 (T. Krok i S); Slite, Lännaberget, iskällargrottan, 1896 (M. Östman i S; Johansson 1897), 1914 (Fr i LD, S).
– Hellvi, 1867 (R. Oldberg i UPS); Hideviken, i ett stenbrott samt på klippor (Fries 1917), här ännu 2008 (LÅP); Malms alvar (Andersson & Jacobson 1984); Kyllaj, 1928 (Fr i LD, S).
– Lärbro, Österby (Wahlenberg 1806); Vägume (F. Öfverberg hos Johansson 1897).
– Rute, 1902 (M. Sondén i S); Lergrav (Wahlenberg 1806).
– Bunge, Bungenäs kalkbrott (Fries 1925), från Bungenäs även 2004 (GI, JP); Bunge aur (Eisen & Stuxberg 1869), härifrån ännu ca 1998 (GF) och 2001 (JP); Fårösund, strandvall norrut (Fr i S).
– Fårö, Aurgrunn, klapperstensvallar, 1942 (BP i UME); Lauter (Wahlenberg 1806); Lauter–Digerhuvud (Durango 1953); Ajnens, ogräs i stenig åker, 1929 (Fr i LD, S; Fries 1934); Norsholmen (Durango 1938), här även ca 1999 (RK).
