Gammal kulturföljeslagare, förr bofast.
Lindådra har en lång historia på Gotland med arkeologiska fynd från järnålder och vikingatid (Johansson & Larsson 1996). Under 1700- och 1800-talen växte den främst som ogräs i linåkrar, men även bland säd. Arten var beroende av att frön följde med orensat utsäde vid nysådd, och den sågs på Gotland senast i Roma 1934.
Det gotländska materialet representerar två underarter, ssp. alyssum och ssp. integerrima. De redovisas nedan, men allt material är inte bestämt till underart.
Första fynd
Linné (Linnæus 1745b, 6 juli 1741): ”Wildlinet (Myagrum) wäxte ibland linet”, från Burs. Linnés uppgift bedömdes med tvekan (”Arten osäker”) av Johansson (1897) som sanddådra C. microcarpa (1897). Wahlenberg (1806) och Landeberg (ms 1811; jfr Johansson 2010) uppgav Myagrum sativum; namnet kan ha använts även på andra Camelina-arter, men Wahlenberg (1824) uppgav dessa bara från ”Scania, Hallandia, Smolandia etc. rarius” (oljedådra) resp. ”in arenosis Scaniae” [’på sand i Skåne’] (sanddådra). Landeberg gav också det gotländska namnet hörkälling (hörr ’lin’). Eisen & Stuxberg (1869) tog upp tre gotländska arter i släktet, däribland C. foetida (= C. alyssum) som tämligen allmän. Arten samlades redan 1701–02 av Münchenberg.
Utbredning
Utgången.
Lokaler
äldre uppgifter (C. alyssum coll.):
– Grötlingbo, Norrkvie, i lin, 1909 (Fr i LD, VI conf. E. Ljungstrand 2012).
– Hablingbo, 1894 (KJ i UPS rev. M. Hjertson 2002).
– Hemse, i linåker, 1852 (Wö i VI conf. E. Ljungstrand 2012).
– Stånga, Hägvide, 1911 (Fr i GB; Fries 1914); Härvide, bland lin, 1916 (Fr i LD vid. I. Hiitonen 1968).
– Etelhem, 1855, 1904 (M.M. Floderus resp. H. Smith i UPS rev. M. Hjertson 2002); vid stationen och Hageby (Fries 1920).
– Ardre, Petsarve, bland linser, 1852 (Wö i UPS C. alyssum coll. rev. M. Hjertson 2002, VI C. alyssum conf. E. Ljungstrand 2012; Johansson 1897 som C. dentata α) pinnatifida det. S. Murbeck).
– Klinte, Robbjäns, i linåker, 1923 (Hulteman i VI).
– Eskelhem, vid Paviken, 1866 (Wö i VI conf. E. Ljungstrand 2012); Prästgården, 1855 (Wö i VI conf. E. Ljungstrand 2012).
– Västerhejde, Vibble (Fries 1920).
– Visby, hamnen, 1879 (C.A.E. Lénström i VI det. E. Ljungstrand 2012); N staden, 1895 (KJ i UPS rev. C.G. Alm 1931), 1921 (SNS i VI conf. E. Ljungstrand 2012).
– Roma, linåker, 1892 (R. Larsson i LD).
– Dalhem, Näsungs, i linåker, 1853 (Wö i VI conf. E. Ljungstrand 2012).
– Lummelunda, Kambs (Fries 1920).
– Othem, Klints och Slite (Fries 1920).
– Hangvar, Snäckers, 1853 (Wö i VI det. E. Ljungstrand 2012; Johansson 1897 som C. sativa).
Camelina alyssum ssp. alyssum:
– Etelhem, 1874 (F. Elmquist i LD det. I. Hiitonen 1968).
– Hejde, Gervalds, 1892 (An i LD det. I. Hiitonen 1968).
– Lummelunda, Kinner gästgivaregård, 1860 (Krok i LD det. I. Hiitonen 1968, UPS C. alyssum rev. M. Hjertson 2002; Johansson 1897 som C. dentata α) pinnatifida det. S. Murbeck).
– Hangvar, Snäckers i kornåker, 1853 (K.J. Lönnroth i LD, UPS det. Z. Mirek 1987; Fries 1857 som C. sativa).
Camelina alyssum ssp. integerrima:
– Visby, Österby, 1918 (Fr i LD rev. Z. Mirek 1987; Fries 1920).
– Roma, vid stationen, i linåker, 1934 (Fr i LD rev. Z. Mirek 1987; Fries 1942).
– Väskinde, Hästnäs myr, 1920 (Fr i LD det. Z. Mirek 1987; Fries 1920).