Ursprunglig.
Fuktiga ängen, hävdade strandängar, sumpskogar och lövskogskärr. Finns också vid bäckar och diken, i dammkanter, vid bryor och fuktmarker. Martinsson (1977) anger plattstarr som dominant art i ”öppet sumpkärr av högstarr-ört-typ”, med en uppskattad areal av 1 285 hektar på Gotland. Dessa kärr användes tidigare för slåtter men växer nu igen med högörter och viden.

Oförändrad eller något minskande frekvens sedan slutet av 1800-talet, då Johansson (1897) bedömde arten som allmän.