Ursprunglig.
Detta ris kan vara marktäckande i mjölontallskog på klapper, klintkrön och strandvallar nära kusten. Mjölon är även vanligt på kalkhällmark och i kalktallskog samt annan bland- och barrskog. Det växer också på sandmark och i sandig tallskog, skogsbryn, på vägkanter samt i utdikade träsk. Att mjölon i vissa miljötyper kan ha stora och utbredda bestånd återspeglas även i andelen undersökta provrutor. Arten är allmän på mellersta och norra Gotland men saknas på jordbruksslätterna, inom stora delar av södra Gotland samt på västra Fårö. Dess frekvens och utbredning i dag överensstämmer i stort med Johansson (1897). Han angav mjölon som förekommande ”Allest. på hällmark och steniga strandvallar på norra delen; på s. hällområdet h. o. d.”. De nutida växtplatserna på Storsudret var inte kända av Johansson.
Första fynd
Linné (Linnæus 1742a): ”Miölbärsris som Garfware bruka, wäxer mer på Gotland Norr om Wisby, än på någon annan ort i riket. Med Alun kokat Färgar grått.”
Utbredning
Tämligen allmän, 126 kartblad. Provrutor: 9,7 %.
