Gotlands flora - stenmåra | Botanikportalen

stenmåra

Galium saxatile

Ursprunglig (?).
Öppen, frisk betesmark på kalkfattig sand, med flera andra fattigmarksarter, bl.a. stagg Nardus stricta och skogsnoppa Gnaphalium sylvaticum. Även ett tillfälligt fynd på kalkklippa.

Första fynd

Petersson (1989): Hoburgen, Sundre, 1988 (NN det. T. Karlsson). Trots många eftersök har stenmåra ej återfunnits på denna plats, vilken har en för arten mycket överraskande växtmiljö. Tidigast belagd ”på väg till Dalhem” 1908 (F. & E. Lönnkvist i S). Norr om Dalhem inom Ekeby och Dalhems socknar finns områden med kalkfattig sand, där arten kanske samlades.

Utbredning

Sällsynt, 2 kartblad, 2 km²-rutor.

Lokaler

Uppgifter sedan 1983:
– Sundre, se primäruppgift.
– När, 150 m SSO Matisse 1:13 (på skifte tillhörande Bomunds i Burgen), i frisk beteshage på sand, ca 13 m² 2003 (166957 634946 CE; Petersson 2004d), 2009 (JP).

Äldre uppgifter:
– Ekeby/Dalhem, se primärfynd.

Osäkra eller oriktiga uppgifter:
Landeberg (ms 1811): åkerrenar vid gårdarna Sicklings och Värsände i Klinte, men Landeberg skrev i brev till Swartz 1816 att dessa uppgifter var felaktiga (Johansson 2010). På dessa platser angavs i stället åkermadd Sherardia arvensis av Rosén & Wahlenberg (1821). Rosén verkade ha rest till ön på uppdrag av Wahlenberg bl.a. för att kontrollera Landebergs uppgifter. Uppgiften hos Johansson (1981) från Muskmyr i Sundre har senare återtagits som osäker (Petersson 2004d).