Ursprunglig.
Växer i den sumpiga laggen av våta myrar, bl.a. agmyrar, ängsullkärr och porsmyrar i kanten av agmyr; även på gungfly bland ag. Äldre fynd (Johansson 1897, 1910b, Fries 1920, 1925 samt kollekter) är nästan uteslutande gjorda i nu dikade agmyrar, ofta med sumpig torv, samt på holmar i träsk; i båda miljöerna noterades ofta samtidigt surjordsarter: Kyrkträsk i Lojsta, Träskmyr i Hejde, Romamyr nedom klostret i Roma, Lina myr i Hörsne, vid järnvägen samt i snår öster om Bingeträsk i Martebomyr, på holmarna Millumgras (Tingstäde) och Duroj (Hejnum) i södra delen av Tingstädeträsk, myr öster om kyrkan i Lärbro, torvholme vid Mavrajd i Fleringe samt på axagholme i ag på gungfly i västra delen av Marpesträsk på Fårö.
Funnen under Projekt Gotlands flora från Stånga till Fårö. Arten är vanlig runt Storsund i Gothem, vid Smojumyr och Nordermorarna på Fårö, men på Gotland som helhet är den sällsynt, vilket även Johansson (1897) konstaterade. Trindstarr var mer spridd på ön i äldre tid, men många av dessa växtplatser har dikats ut eller vid Tingstädeträsk dränkts efter höjning av vattenståndet.
Första fynd
Utbredning
Sällsynt, 20 lokaler inom 13 kartblad, 21 km2-rutor.
Lokaler
Oriktiga uppgifter:
Wahlenberg (1806) angav två lokaler för C. teretiuscula från Gotland (även citerade hos Säve 1837), men dessa avsåg tagelstarr C. appropinquata, vilket framgår hos Wahlenberg (1824–26) enligt Johansson (1897). Nymans (1842) uppgift om arten på Storholmen i Fardume träsk i Hellvi är likaså tagelstarr (belägg i UPS ombestämda av Johansson 1897). Wahlenbergs och Nymans uppgifter refererades även av Eisen & Stuxberg (1869).
