Ursprunglig.
Växer på öppna, torra marker på sand, grus och kalksten. Karaktärsart på ängshavretorrängar; förekommer även i annan torr ängsmark, ofta antecknad från ängen. Den är även vanlig i ljusöppna tallskogar och på hällmarker. Ängshavre är ofta beståndsbildande i sina växtmiljöer. Den är vitt spridd på Gotland, vilket framgår av den höga andelen i provrutorna. Johansson (1897) angav arten som allmän, och frekvensen har sannolikt inte förändrats markant sedan dess.