Ursprunglig.
Främst något fuktiga strandängar, ängen och fuktängar, alltså generellt fuktigare än vanlig backruta ssp. simplex. 16 bestämda kollekter i herbarier har bedömts vara denna underart. Johansson (1897) har uppgifter från 11 socknar och kommenterar ”Kanske allmännare än hf.”, vilket stämmer med dagens situation.
Första fynd
Utbredning
Sällsynt, 9 kartblad, 10 km2-rutor.
Lokaler
uppgifter sedan 1983:
– Öja, Faludden, 550 m SSO Grasården, på betad strandäng spridd, 200 m2 2011 (165697 632260 JP conf. E. Ljungstrand 2012; Petersson 2012).
– Burs, s.v. delen av Hummelbosholm, torrbacke på betad strandäng, relativt tätt inom 25 m2 2001 (166595 634415 JP; Petersson 2002); Hummelbosholm, ca 400 m NO Skäret, på sluttningen av en betad strandvall, 1998 (16665- 63443- JP; Petersson 1999a).
– När, n. delen av Närsholm, betad fuktig strandäng på lite torrare kullar, glest spridd 2001 (167428 634864 MWe; Petersson 2002).
– Ardre, Folar, spridd 2 m längs uttorkad bäckfåra 2005 (167562 636294 JP).
– Östergarn, Prästänget, i hävdat änge, 100 m2 2004 (168355 637034 GI, JP; Petersson 2006).
– Anga, Bendes strandänge, 40 m NO stugan, på fuktigare mark i hävdat änge, 75 m2 2006 (167739 637859 JP conf. E. Ljungstrand 2012; Petersson 2006), även 2007 (JP).
– Hejdeby, 600 m SV Allkvie (Endre), på fuktäng, ca 10 ex. 1995 (165666 639033 EBJ; Petersson 1996 felaktigt Endre).
– Fleringe, knappt 500 m NV Ar forskningsstation, på fuktäng, 1995 (168525 642598 JP).
– Fårö, Moravik, i buskmark ovanför stranden, 1987 (169523 642032 GF i LD det. Anonym; Petersson 1996).