Ursprunglig.
Myrkanter, i gräsmyr, starrmyr och agmyr, fuktängar, gungflyn samt i sumpskog. Kärrdunört slår sig också ner i störda miljöer, såsom fuktiga åkerkanter och diken (men arten undviker näringsrika, igenvuxna diken). Någon gång med vita blommor (Hall/Hangvar, vid Häftingsklint 1992, GBF). Johansson (1897) bedömde frekvensen som ”H. o. d.”, vilket motsvarar dagens frekvens.