Ursprunglig.
Torr till frisk ängsmark, även ängen. Tallskog, örtrika barrskogar och bryn, kvarlevande på hyggen och i ung skogsplantering; även på hällmark eller i gles hällmarkstallskog, här företrädesvis i skydd av enbuskar. Johansson (1897) ansåg att arten var allmän. Det gäller även i dag; bergmynta är noterad från en relativt hög andel av provrutorna och förekommer över hela Gotland, så när som på Gotska Sandön samt Avanäset på Fårö.
Sällan med vita blommor (Fries 1932, Larsson 1994).