Kulturföljeslagare.
Företrädesvis sandiga åkrar; även ruderatmark, någon gång körvägskanter, torrängar, sandstränder och brandfält. Denna varietet har inte angetts per km2 på östra Fårö, där den är allmän. Johansson (1897) uppgav ”H. o. d. (på sandområdena å mell. och s. Gotl. allm, eljes t. sälls.)”. Möjligen har vanlig klofibbla ökat något på norra Gotland sedan dess.
Första fynd
Landeberg (ms 1811) angav både C. tectorum och, som en särskild form, a) C. pumila (jfr Johansson 2010), vilket innebär att han rapporterade båda varieteterna från Gotland. I tryck först hos Säve (1837), som angav C. tectorum från Alskog samt en form i åkrar, i synnerhet med lin (f. segetalis). Samlad i Alskog, troligen under 1830-talet (C. Säve i VI).
Utbredning
Tämligen allmän, 106 kartblad, 267 km2-rutor.
