blodnäva
Geranium sanguineum
Ursprunglig.
Öppna till halvöppna miljöer: gles kalktallskog, hällmark och annan alvarmark, spricksträngar, kalkberg, torrängar, väg- och åkerrenar; även ängsbarrskog och ofta antecknad från hävdade ängen. En del fynd har gjorts i frisk tallskog, myrkantskog och igenväxande grustag. Blodnäva bildar ofta kraftiga plantor, som breder ut sig som stora, lösa kuddar. Den är allmän över så gott som hela Gotland. Plantor med ljusrosa blommor förekommer då och då; vita blommor är mycket sällsynta i naturen (Larsson 1994) men inte ovanliga i trädgårdar.
Johansson (1897) angav frekvensen ”Allest. på kalkrik jord och häll.”. Detta gäller än i dag.
Första fynd
Linné (Linnæus 1745b, 27 juni, 13 juli 1741): på vägen mellan Hangvar kyrka och Kappelshamn samt på St. Karlsö i Eksta.
Utbredning
Allmän, 172 kartblad. Provrutor: 12,9 %.
