Ursprunglig.
Stor skogslilja är en sydlig art som föredrar kustnära, kalkrika sluttningar på ett underlag av renare kalkstenar. Troligen är den beroende av viss, men inte stagnerande, markfuktighet. De stora och uthålliga lokalerna ligger alla i eller nära sluttningar. Ett undantag utgörs av de rika växtplatserna i det utdikade Landträsk, där marken är plan och vilar på ett underlag av lermärgel med en viss mängd avlagrad kalksten. Stor skogslilja växer ofta i kalktallskog, men förekommer även i lövskog, t.ex. i en planterad bokskog strax norr om Klinte kyrka, där den växer i djup skugga i en brant sluttning. Den har också invaderat utkanten av en äldre, igenvuxen barockpark i Lummelunda, vid Lummelunds bruk, där den tidvis har varit mycket riklig. Antalet blommande exemplar varierar stort mellan åren. En hög årssumma följs ofta av en låg under nästa år (Högström 2008a).
På de kustnära lokalerna är otvivelaktigt exploatering det stora hotet, men även alltför starkt bete och igenväxning missgynnar denna konkurrenssvaga art. Den tidigare så rika förekomsten vid Lummelunds bruk har decimerats av både kraftigt fårbete och exploatering, och växten har inte setts här under senare år.
Efter upptäckten på Lojsta slott påträffades stor skogslilja under 1800-talet på ytterligare två lokaler: öster om Dibjärs backe i Hörsne 1890 (O. Öberg i UPS) och vid Lummelunds bruk i Lummelunda 1888 (Johansson 1897). Under 1900-talet ökade antalet fyndplatser, och Pettersson (1958) redovisar nio lokaler. Flera specialinventeringar har sedan gjorts under åren (Andersson 1974, Kessler 1995, Högström 1988, 2008a). Som mest räknades 5 462 individ på 16 lokaler under toppåret 1998 (Högström 2008a).
Första fynd
Utbredning
Sällsynt, 9 kartblad, 21 km2-rutor.
Lokaler
uppgifter sedan 1983: (medelantal avser åren 1996–2005 enligt Högström 2008a, där även de flesta lokalerna redovisas):
– Stånga, fornborgen ”Lojsta slott”, på trädbevuxna, branta kullar, medelantal 4 ex. (165744 635803 SH), primäruppgift.
– Fröjel, 200 m O kyrkan, glänta i blandskog, 100 ex. 2015 (164383 635915 GI) samt 150 m NV kyrkan, under hassel, men under senare år mest i sluttningen nära gamla landsvägen, medelantal 45 ex., 44 ex. 2015 (164354 635930 GI), först 37 ex. 1978. Hos Pettersson (1958, Pl. IX) finns en markering i detta område; 170 m NNV L. Hajdes behandlingshem, bokskog, över 50 ex. 2014 (164886 636066 GI; Petersson 2015), 310 ex. 2015 (GI); Mulde naturreservat, barrskog med inslag av löv, mest i s. delen, men även spridd på tomter och intilliggande område O vägen till Däpps, medelantal 212 ex., 11 ex. 2012 (164386 636078 SH, LHä), år 2015 även mot NNV med 18 ex. under granhäck vid Mulde fritidsby (164391 632129 LHä), vid Mulde samlad redan 1885 (A. Krusell i VI; Rosvall 1992).
– Klinte, Klinteberget 300 m N kyrkan, i planterad bokskog, 2 170 ex. 2014, medelantal 478 ex. (164613 636428 SH), först sedd i 10 ex. 1974 (MNi; Rosvall 1976).
– Hörsne, Dibjärsbacke i ö. sluttningen 750 m O Nybjärs, i lövsnår, medelantal 79 ex., även vid närliggande f.d. Folkets hus, i mager tallskog, i mossmattor, medelantal 22 ex. (166796 638428 KJa, SH), i Hörsne först insamlad 1890 (O. Öberg i UPS; Kahl enligt Johansson 1897).
– Martebo (även Lummelunda), V till NV Landträskdammen, i finmärgel vid körväg och dike samt på f.d. träskbotten, 52 ex. 1987, medelantal 11 ex. (165796 640689 KLo, SH), här först funnen 1987 (KLo enligt Högström 1988) möjligen ditkommen med frö eller rotdelar när fyllnadsgrus togs till vägbygget från Lummelunda. Vid en inventering 2013 noterades 963 ex. (i S till 165790 640565, i V till 165752 640655, i N till 165810 640714 och i O till 165811 640637 JP; Petersson 2013b).
– Lummelunda, Lummelunds bruk, i tallskog vid infartsvägen i SSO samt just V parken, medelantal 397 ex. (165487 640441 H. Ödin, SH), från Lummelunds bruk först sedd av Aulin 1888 (Johansson 1897); V Etebols, Bruksskogen, i gles tallskog, medelantal 112 ex. (165545 640545 SH), först angiven som rätt talrik i tallskog N bruket 1920 (Fr i LD; Fries 1920); Kinnerstugan, på ömse sidor om nedfarten, 38 ex. 1991, medelantal 198 ex. (165567 640640 I. Jansson, AKe, SH; Kessler 1995); SO Lusklint nära fritidsbebyggelse och i och vid ledningsgata, medelantal 73 ex. (165616 640836 G. Hansson, SH); Burge 1:139 (ca 250 m VSV Kinner 1:87), i lövdominerat område, medelantal 29 ex. (165735 640973 L. Forsberg, SH; Kessler 1995); Storbrut, spridd i skogen och uppe på klinten, medelantal 67 ex. (165623 641008 SH; Högström 1988), här först funnen 1977 (BjH, ACH), då ca 220 ex. (B. Karlsson & P.G. Larsson; Kessler 1995); Burge stugområde, på och invid tomtmark, flera smålokaler, medelantal 19 ex. (t.ex. 165635 641040, 165687 641115 SH, IE, K.-E. Sjöberg, G.-B. Lindström; Kessler 1995), först noterad 1979 (Högström 2008a).
– Stenkyrka, vid Stenkyrkehuks fyr, medelantal 92 ex. (165785 641345 SH), här först funnen 1914 (Fr i LD; Fries 1917); V Irevik, vid Snipan, på hög kustklippa med flera delbestånd utmed en km-lång sträcka, medelantal 10 ex. (166431 641655 SH), först funnen på brantens krön V Irevik 1954 (BP i UME; Pettersson 1958).
Övriga äldre uppgifter:
– Väskinde, O Salthamn (Nors 1:47, 1:13), tallskog ovanför brant slänt (Pettersson 1958, Kessler 1995), 15 ex. 1974 (Andersson 1974).
– Fårö, Limmorträsk, SO Klintängarna, åtminstone till 1949 (Andersson & Jacobson 1984). ”På flera lokaler från Fårö ända ned till Lojsta” (Pettersson 1941).
Osäkra eller oriktiga uppgifter:
– Hablingbo (Swartz enligt Wahlenberg 1806, Swartz i Svensk Botanik 7 B 1812) var ett misstag (Swartz i Hartman 1820).
– Ardre, Mullvalds, 1974 (Andersson 1974), uppgiven av ortsbefolkningen, kunde vid kontroll inte bekräftas (RJ muntl. enligt Högström 1988).
– Gothem, Gothemhammar, 1973 (okänd uppgiftslämnare), ej återfunnen 1974 (Andersson 1974), har inte kunnat styrkas (Högström 2008a).
– Lummelunda, S Allstädar, på 1930-talet (lantmätare Campbell enligt B. Pettersson muntl.; Kessler 1995).
– Hangvar, Irevik, 1967 (F. Lind i Norrköping), kan vara felaktigt angiven socken, men möjligen kan bestånden vid Snipan mot SO gå in i Hangvar.
– Fleringe, Utoje resp. Horsan (Andersson 1974, Andersson & Jacobson 1984) har inte kunnat bekräftas (Högström 2008a).
– Fårö (Krok 1889) anses felaktig (Pettersson 1958), se dock ovan.
