vitgran
Picea glauca
Mer information om arten

Förvildad, tillfällig. Överlag har gamla träd observerats. Fröspridning har noterats från bl.a. Eksta, St. Karlsö, där planterade träd förökat sig. Av avkomman står i dag två träd kvar (moderplantorna är borttagna). Även vid Varvsholm i Sanda är fröspridning iakttagen.
I dag planteras denna art knappast som skogsträd (se Niklasson 1991).

Första fynd

Ingmansson (1995): förvildad på St. Karlsö.

Utbredning

9 kartblad, 9 km2-rutor.

Lokaler

Uppgifter sedan 1983:
Öja, Burgsvik, ängshavretorräng, odlad, även längs banvallen norrut, ca 1998 (1649-- 6325-- BAl m.fl.).
Hemse, två stora träd vid Smiss slott ca 1995 (165323 634742 GI).
Eksta, St. Karlsö, på platåkanten ovan Hien, ca 2 m hög, samt på Marmorberget, ca 3 m hög, båda fertila, 1993 (163023 635355 resp. 163034 635352 GI; Fröman 1974, Ingmansson 1995).
Fröjel, just N L. Hajdes, igenvuxen skog vid (f.d.) skogsbruksskolan ca 1993 (164899 636065 GI).
Sanda, Snäckan, planterad vid stigen till stranden nära vägkröken, ca 1992 (16431- 63656- GI), här även fröspridning (HGu).
Tofta, N Marsängen, i kanten av en myr, ca 2000 (163843 637948 TL).
Martebo, Martebomyr, Ojstersojdsträsk, 1989 (165884 640395 MA); plantering i Martebomyr ca 1,5 km S Mos (166415 640515 IE).
Fårö, Gotska Sandön, just NO Fyrbyn, som planterad angiven av Pettersson (1959), kvar 1988 (169818 647939 GI m.fl.; Ingmansson & Petersson 1989).

karta