Ursprunglig.
Blodtopp finns på Gotland i två former med olika utbredning och med olika kromosomtal (Nordborg 1963). ”Ängsformen” (oktoploid, 2n = 56) är mer sydlig och har sin huvudsakliga utbredning från Garde och Alskog i söder till Norrlanda i norr. Den växer i myrkanter, gräsmyrar, fuktig skogsmark (både lövskog och barrskog) och ängen; även fuktiga beten, åkanter, dikesrenar och körspår. ”Ängsformens” kännetecken: blad med gulgrön ovansida och grågulgrön undersida, småblad något längre i förhållande till bredden jämfört med ”vätformen”, basalbladens skaft röda, varje småbladshalva med 8–13 tänder, övre delen av blomskaftet grönt, huvuden brunröda, nästan runda. Dess blomning börjar i slutet av juni (år 1957 den 25 juni).

Den andra formen, ”vätformen” (tetraploid, 2n = 28) har sin huvudutbredning från Bäl och Boge i söder vidare mot norr. Den växer främst i vätar, någon gång i kalkgräsmyr, axagmyr eller fuktig ängsmark. På en av sina rikaste lokaler, Bälsalvret, växer den på vinterfuktig lerig vittringsjord. Kännetecken: blad med blågrön ovansida och grågrön undersida, hårdare och styvare än hos ”ängsformen” basalbladens skaft gröna, endast de övre småbladens röda, 9–12 tänder på varje småbladshalva, övre delen av blomskaftet mer eller mindre röd, huvuden mycket mörkt blodröda, något långsträckta. Blomningen startar i mitten av juli (år 1957 den 15 juli).

Allmän på östra Gotland (”ängsformen”), mindre allmän på nordöstra Gotland (”vätformen”), i övrigt sällsynt. Johansson (1897) angav utpostlokaler från När–Lye, Hejde–Sanda samt från Follingbo till Halla, men där har blodtopp inte påträffats i dag. Möjligen har uppodling av ängen och övrig slåttermark bidragit till denna förlust. Däremot har vi under Projekt Gotlands flora hittat ”vätformen” av blodtopp längre norrut, medan Johansson endast kände till lokaler för arten norrut till Bälsalvret, mellan Bäl och Boge.