Ursprunglig.
Allmän i diken, kanaler och åar över hela Gotland, utom Gotska Sandön, där den saknades fram till 2007 då en planta påträffades på Las Palmas (GI, JP). Arten finns även på fuktiga till våta stränder och ängsmarker, vätar och kärr samt ibland i fuktiga grustagsbottnar. I början av 1800-talet noterades strandklo av Wahlenberg (1806) från ”Roma och Gothems åen”. Johansson (1897) be­dömde frekvensen som ”H. o. d.”, närmast motsvarande mindre allmän. Av allt att döma ökade arten senare, kanske genom att nya diken och kanaler skapades under 1900-talet.