Ursprunglig.
Fuktig ängsmark (i synnerhet strandängar med kortvuxen vegetation), alvarmark, oftast i utkanten av vätar, i något torrare, gärna småtuviga partier. Arten kan växa något torrare än övriga strandmaskrosor. Den är noterad från 54 km2-rutor, av vilka 26 finns på Fårö. Utanför Fårö är arten säkerligen förbisedd, men den har likväl troligen gått tillbaka under senare tid p.g.a. igenväxning.
Första fynd
Dahlstedt (1909): ”Gotland kring Visby flerestädes”, utförligare hos Lange (1911): ”Sälls. Förekommer talrikt i fuktiga fördjupningar å hällmark samt å fuktig betesmark. Othem å File hed!, Tingstäde vid Austris!, Endre vid Quie!, Hejdeby hällar!, Visby vid Snäckgärdet och Kungsladugården!”. Samlad vid Kungsladugården 1908 (Le i S); Langes belägg utgör typexemplar för arten. Tidigast samlad på ”träskhed” vid Skrubbs, Visby [ska troligen vara Follingbo], 1897 (KJ i UPS det. H. Dahlstedt 1930).
Utbredning
Mindre allmän, 23 kartblad, 54 km2-rutor.
