Ursprunglig.
Krutbrännare växer oftast kustnära. Den ses mest på torr betesmark, men även i friska ängen. I dessa biotoper är den starkt kulturberoende. Här blommar den redan under andra halvan av maj, men blomningen kan fortgå in i juni på fuktiga lokaler. Krutbrännare har också etablerat sig i det inre av Gotland, här oftast på sandtäckta hällar och grusiga alvarmarker, och på detta slags växtplatser är den inte beroende av hävd. Här blommar den oftast något senare, i juni månad, undantagsvis in i juli. Krutbrännare bedömdes av Johansson (1897) som tämligen allmän, och den bedömningen kvarstår i dag.

En vit form med gräddgul topp förekommer sällsynt (Rosvall 1976), t.ex. i Vamlingbo 1972, Hamra 1980 och 1984 samt Eksta 1980 (Larsson 1984).