Gotlands flora - gotländsk nunneört

gotländsk nunneört

Corydalis gotlandica

Ursprunglig.
Gotländsk nunneört förefaller trivas såväl i lätta sandjordar som i mullrik trädgårdsjord. Den föredrar jordblottor, exempelvis i häckar och snår. I skugga kan man tidigt på våren se gröna mattor av småplantor. De rikaste lokalerna finns i odlingslandskapet söder om Paviken, där arten växer i kanten av åkrar eller körvägar, gärna i skydd av snår. På några platser kan arten ha planterats i trädgårdar och sedan spritt sig.

Gotländsk nunneört förmodas ha uppkommit genom kromosomtalsfördubbling av en hybrid mellan smånunneört C. intermedia och stor nunneört C. solida (Lidén 1991a, Qvillberg & Sandqvist 1992). När och var detta ska ha skett är inte helt klarlagt, möjligen på någon av Karlsöarna i Eksta, där föräldrarna förekommer tillsammans (jfr Hallenfur 2009). Gotländsk nunneört från kastalen vid kyrkan i Västergarn har samma variation hos vissa DNA-se-kvenser som stor nunneört från St. Karlsö (Qvillberg & Sandqvist 1992).

Arten finns mycket rikligt omkring kyrkan i Västergarn; i angränsande trädgårdar sticker tusentals småplantor upp om våren. Den har också rika bestånd runt Paviken. Av allt att döma är den under spridning på Gotland, då den redan hunnit få starka fästen på några platser i socknar runt Västergarn. Nya lokaler har även upptäckts längre söderut på ön. Efter inventeringarna 2008 bedömdes den sammantagna populationen för denna endemiska art uppgå till över 10 000 exemplar (Hallenfur 2009).

Gotländsk nunneört är upptagen i EU:s art- och habitatdirektiv och är fridlyst.

Första fynd

Lidén (1991a, se även 1991b, c) beskrev gotländsk nunneört som en ny art, endemisk för Gotland. Tidigast samlad norr om kyrkan i Västergarn, under slån 6 maj 1947 (Fr i GB typexemplar) samt väster om L. Mafrids och vid kastalen i samma socken följande dag (BP i UME). B. Pettersson antecknade (Pettersson ms) ”utbredd över ett större område vid åkerkanter, i vastar etc…. Corydalis har spritt sig mycket på senaste tiden enligt uppg. av en bonde (på åkervägen).” Han noterade också att nunneörten hade en vidsträckt utbredning på kastalen, men att den saknades på kyrkogården. I tryck beskrevs dessa förekomster först av Staffan Rosvall (Rosvall 1976), och arten finns ännu i området. Gotländsk nunneört uppfattades före Magnus Lidéns revision som en form av ”handnunneört C. laxa”, dit man då också förde karlsöformerna av stor nunneört.

Utbredning

Sällsynt, 8 kartblad, 22 km²-rutor.

Lokaler

Uppgifter sedan 1983 (antalsuppgifter och lokaler 2008 enligt Hallenfur 2009):
– Sproge, Bosarve lövskog nära Rojraker, rätt rikligt i lövbryn 2006, ca 500 ex. 2008 (164645 635010 LHr, JP; Petersson 2008a).
– Eksta, St. Karlsö, 15 ex. 1994, ett 40-tal ex. 1995, 441 ex. 2008 (Lidén 1991a, 1991b, Ingmansson 1995); här känd från Langdal, 1992 (163098 635288 GI), s. delen av Norderslätt i buskage under låg klint, fåtalig 1994 (163083 635304 GI); Hässelby läde, få ex. 1994 (163058 635329 GI), 70 m SSV museet i askbuskage, 15 ex. 1994 (163048 635345 GI) samt Millsnabb, 1992 (163022 635360 GI), på St. Karlsö först samlad i v. kanten av Norderslätt, nedanför Moses’ grotta, 1971 (I. Fröman i S; Lidén 1991a); L. Karlsö, Dårkätten, riklig i rasmark nedom klint på ett mycket begränsat område 1994, 2001 (163610 635700 ACH; Johansson 2001), ca 80 ex. på ön 2008.
– Klinte, Klintehamn vid Vallekvior, i gräsmatta, 2007, 20 ex. 2008 (164498 636485); Klintehamn, vid Klaves hage, i gräsmatta i trädgård, 10 ex. 2008 (164435 636520).
– Sanda, Kovik, just O fiskemuseet, i gräsmark, 2000 (164153 636711 TP; Petersson 2001a), ej sedd 2007–08 (JP); Nystugu 1:43, i trädgård, 100 ex. 2008 (164137 636821); 450 m SV Runne (Nystugu 1:18), på gårdsplan och i häckar på ödetomt, rikligt 1991 (164297 637006 TF; Petersson 1993), 2001, 1 000 ex. 2008; Bjästavs, i rabatt under buskar, 6 ex. 2008 (164429 637259).
– Västergarn, nära kyrkan vid kastalen och söderut längs den medeltida stadsvallen, 1 075 ex. 2008 (164089 637075 resp. 164085 637085), här länge känd (Rosvall 1976); området från L. Mafrids längs gärdsgårdar och åkerrenar O Paån och Paviken norrut 3 400 ex. 2008 (164067 637128 till 164073 637216), här länge känd (Rosvall 1976); längs körväg mot Svältholmen, spridd i buskridå 2006 (164018 637101 JP) samt 400 m mot V, vid f.d. utslag på golfbana (nu bebyggt), rätt rikligt 1988 (163975 637098 GI); golfbanan, på gåsbetad gräsmark, över 25 ex. 2001 (163966 637132 JP); 250 m NV Stelor vid P-plats, i vägkanter, rikligt 2012 (164005 637171 JP) samt S Bibos mot fågelreservatet, ökande i vägkanter 2001–12 (163965 637180 JP); V Paviken vid Lauritse och Ammor, längs körvägar och stenvastar samt i trädgård på båda sidor av landsvägen, 1989, 2001, 350 ex. 2008 (163949 637234, 163961 637253 EBJ, GI); O St. Mafrids i Ajkänge, i betad lövdunge, ca 400 ex. 2008 (164335 637290 JP; Petersson 2009a).
– Eskelhem, Sigvards, i trädgårdar och vägkanter (163947 637299 EBJ, JP m.fl.; Petersson 1999c), 600 ex. 2008, här känd åtminstone sedan 1970-talet (JP), samt 250 m NNO därom, i ekdunge, 1989 (163954 637321 GI).
– Tofta, Rangstäde, i häckar mot trädgård, 500 ex. 1992 (164055 637698 EBJ; Petersson 1993), 1 000 ex. 2008, samt vid Hembygdsgården i öppen betad gräsmark och under buskar, 700 ex. 2008 (164065 637686).

Ej accepterad uppgift:
– Tingstäde, 200 m ONO Smiss, i trädgård, 2001 (16693- 64057- EBJ), men här är den troligen inplanterad.