Ursprunglig.
Öppna, torra, sandiga, glest bevuxna gräsmarker med blottad sand eller jord: sandmark, sandhed, betesmark; även vägkanter (i grus), sandiga diken, grustag och f.d. åkermark. Allmän på Gotlands sandområden, särskilt i kulturpåverkad miljö. Dagens situation överensstämmer med Johansson (1897), som räknade bergsyra till gruppen ”Sandväxter”, och angav dess frekvens: ”På sandområdena allest.; eljes ej allm.”. I dag saknas bergsyra i stort sett på Lojsta hed, inom skogsområdena på den östra delen av huvudön samt inom skogs- och kalkområdena i norr och nordost, och arten återkommer först mer allmänt inom sandområdena på östra Fårö.

Bergsyra representeras i Sverige av fyra underarter, av vilka äkta bergsyra ssp. acetosella och rödsyra ssp. tenuifolius förekommer på Gotland. Inom Projekt Gotlands floras inventeringar har emellertid underarterna åtskilts blott undantagsvis, så uppgifter som anger även underarten föreligger bara från ca 32 % av de drygt 400 km²-rutor från vilka arten är rapporterad.