Ursprunglig.
En framträdande biotop för knärot är barrskog eller lövskog på sandigt underlag, gärna på något sluttande mark, oftast skuggigt men ibland även solexponerat, t.ex. i kanten av mjölonmattor mellan rand- och stranddyner på Gotska Sandön, dock alltid med relativt hög markfuktighet. På Gotland finner man dock ofta knärot även i barrskog på hård kalksten och över kalkgrus på f.d. strandvallar. Den har då rötterna i ett tjockt mosstäcke, isolerade från kalkpåverkan.

Under våra inventeringar funnen i Sundre, Vamlingbo, Ardre, Eksta, Tofta, Gammelgarn, Kräklingbo, Anga, Norrlanda, Hörsne, Gothem, Vallstena, Stenkyrka, Hejnum, Bäl, Hellvi, Hangvar, Hall, Fleringe, Rute och Fårö, både på Fårö och på Gotska Sandön. Äldre fynd är också gjorda i Hemse, Lojsta, Västerhejde, Hejdeby, Tingstäde och Bunge. Johansson (1897) redovisade bara 7 lokaler för knärot. Pettersson (1958 s. 97) markerade 24 lokaler. På en tredjedel av dessa är knärot inte påträffad i dag; å andra sidan har mer än 50 nya lokaler blivt kända sedan 1958, vilket tyder på en ökning under 1900-talet.

År 2011 inventerades knärot tämligen noggrant, och drygt 19 000 blommande stänglar inräknades (ej heltäckande inventerat på Gotska Sandön; Ingmansson 2011). Den rikaste lokalen fanns 1 km norr om Västös i Hall, där knärot växte spridd i skogarna nära kalkugnen med ca 8 000 stänglar (t.ex. 167532 642368 LÅP). Från Västös är den känd sedan 1840 (D.S. Högberg i S, UPS).

Knärot är rödlistad som Nära hotad (NT) 2015.