Ursprunglig.
Betade strandängar, främst i rödsvingelbältet på övre landstranden och ofta tillsammans med glesstarr C. distans (Englund 1942). Johansson (1897) skrev ”Flerst. på stränderna, mest på ö. sidan” och angav samtidigt endast 17 kända växtplatser. Englund redovisade 236 lokalprickar efter sina inventeringar 1928–36. Jämförelsen med fynden under Projekt Gotlands flora visar på en kraftig nedgång under slutet av 1900-talet, förmodligen beroende på igenväxning efter minskande bete. Orsaken till att Johansson har motsvarande frekvens som i dag kan vara det att betet var hårt vid denna tid, vilket kan ha undertryckt bestånden.