tuvull
Eriophorum vaginatum
Mer information om arten

Ursprunglig.
Växer på vitmosstorv i högmossemiljö. Räknades av Johansson (1897) till de ”mossälskande” växterna, som hittas i vitmossa eller t.ex. på gungfly. Förvånansvärt beständig genom åren, trots att några växtplatser utsatts för dikning. Möjligen är den nu försvunnen från Lummarsmyr (ej sedd vid besök 2008 JP).

Första fynd

Landeberg (ms 1811): på öar i Fardume träsk (jfr Johansson 2010). I tryck först hos Rosén & Wahlenberg (1821) från Landebergs lokal samt från Vätlingmyr i Stenkyrka. Tuvull finns ännu kvar på Roséns växtplatser (se under lokaluppgifter).

Utbredning

Sällsynt, 6 kartblad, 6 km2-rutor.

Lokaler

uppgifter sedan 1983:
Boge, Lummarsmyr i upptorkande kärr med ljung, 1983–85 (16756- 63928- SH, JP; Högström 1999c), här känd redan 1982 (BSt), ej sedd 2008 (JP).
Stenkyrka, Vätlingmyr i utdikad högmosse bland pors och vitmossa, från 1983 (166090 640978 IE, JP m.fl.; Engquist 1984, Wågström & Engquist 2001) till 2009 (JP); här känd sedan början av 1800-talet (se primäruppgift).
Hellvi, s.v. delen av Fardume träsk på Blåbärsholm, Norrgårdsholm och Klockareholm på tallklädda torvholmar, 1985 (ca 16842- 64103-, ca 16842- 64105-, 16841- 64107- SH, BSt; Högström & Sturevik 1985), även 1992 (BGJ); Fardume träsk på Storholmen, 1990–98 (ca 16852- 64112- IE, GI m.fl.), från öarna i träsket känd sedan början av 1800-talet (se primäruppgift).
Fårö, NV Limmorträsk talrikt på högmossen Graunstycket 1984–87 (169630 642365 SH, GF; Högström 1999c), här känd sedan 1925 (Lundqvist 1936); 500 m O Ullahau på vitmosskulle i litet kärr, 1984 (170510 643190 GF).

äldre uppgifter:
– Martebomyr (Eisen & Stuxberg 1869).
– Stenkyrka, se primäruppgift.
Hellvi, se primäruppgift.