Ursprunglig.
Öppen, torr mark på hård kalksten: hällmark, kalkkullar och klintar, kalktallskog; även torrbackar samt tallskog på djupare underlag. Alvaroxbär saknas på lerjordar och på märgelsten. Arten beskrevs först 1993, då inventeringarna för Projekt Gotlands flora pågått i tio år, varför den inte alltid antecknades; utbredningskartan redovisar därför troligen inte artens hela utbredning. Alvaroxbär är, efter rött oxbär C. scandinavicus, det vanligaste oxbäret.
Första fynd
Pettersson (1958 s. 62) återger Tycho Vestergrens beskrivning: ”Upprätt som nigra (till manshöjd). Bladen på långskotten mindre och spetsigare, starkt håriga på öfversidan och gråblå, slutligen glatta. Frukt vackert karminröd, slutligen något mörknande som integerrima. Massvis på hällmarker i Bro, Hejdeby, Tingstäde, Slite. Fruktskaft vanligen korta.” Som egen art publicerad av Hylmö (1993). Tidigaste kontrollerade belägg är samlat i Visby 1891 (KJ i UPS rev. M. Hjertson 2001).
Utbredning
Tämligen allmän, 94 kartblad, 509 km2-rutor. Provrutor: 1,2 %.
