Gammal gröda, förr även förvildad (troligen mer eller mindre tillfälligt).
Uppgifter från 1700-talet (från Gotland; även från övriga Sverige, t.ex. Linnæus 1755) beskrev fodervicker som en åkerväxt. Odlingen av fodervicker tycks på Gotland ha tagit fart först en bit in på 1800-talet (Johansson & Larsson 1996). Under andra hälften av 1900-talet avtog den, men fodervicker odlades ännu år 1990 tillsammans med säd i Hangvar.

Johansson (1897) angav fodervicker som ”Täml. allm.”; troligen kan stor sommarvicker ha ingått i hans underlag. Förhållandena under 1900-talet känner vi dåligt, men förvildad fodervicker har säkerligen avtagit parallellt med odlingen.