Ursprunglig.
På fuktiga, kalkrika marker, såsom källmyrar, kalkfuktängar, vätar och ängen, ofta i mindre grupper på små tuvor och i agmyrkanter. Wahlenberg (1806) skriver ”Allestädes”, men Säve (1837) uppskattar frekvensen som ”passim” (här och där), liksom Johansson (1897). Detta stämmer bra med dagens situation. Arealerna av lämpliga biotoper har säkert minskat p.g.a. utdikningarna under 1800-talet och början av 1900-talet, men detta har kanske kompenserats av ett mindre intensivt bete av utmarkerna.

En monstruös form med de yttre kalkbladen omvandlade till varsin halv läpp, delad i mitten, påträffades 1972 vid Kyllaj i Hellvi. Den fanns kvar med 8 ex. ännu 1984 (16866- 64091- BL; Larsson m.fl. 1988). En gulvit form med silvervit teckning på läppen är funnen t.ex. vid Kvännmyr i Vamlingbo 1973, och exemplar med gulbrun grundton och teckningar i gult och brunt är noterade bl.a. från Gothem (Larsson 1994).