Ursprunglig.
Öppen, torr, grusig eller sandig mark: torräng, gräsmark, hällmark, vägkanter, dikesvallar eller liknande; även lavtäckta hällar på hård kalksten. Betestålig. Arten undviker dåligt dränerade hällmarksområden, exempelvis på märgelsten, och den saknas helt på Storsudret. Av allt att döma är tjärblomster inhemsk på Gotland. Johansson (1897) bedömde arten som ”Knappt allm.”, varför en svag minskning troligen skedde under 1900-talet.

Plantor med ljusrosa eller vita blommor förekommer sällsynt (Fries 1932; Larsson 1994), t.ex. Norrlanda 2003 (JP, blekrosa) och Hejdeby 2006 (JP, vita).
Enbart vanligt tjärblomster ssp. vulgaris är känt från Gotland.