Kulturföljeslagare.
Öppen, torr, kulturpåverkad miljö: gårdar, dikesrenar, åkerrenar och vägrenar, körvägar, åkrar, ruderatmark; även i mer naturlig vegetation: gräsmark och ängen. Det framgår av andelen provrutor med ängshaverrot att den är allmän. Johansson (1897) bedömde arten som ”H o. d. … Fleringe … Grötlingbo” (frekvensen motsvarar tämligen allmän). Ängshaverrot ökade således under 1900-talet; dessutom vidgades dess utbredning till Storsudret och Fårö.

Ängshaverrot representeras på Gotland av två underarter: småhaverrot ssp. minor och vanlig ängshaverrot ssp. pratensis. Småhaverrot är (troligen) sällsynt på Gotland, och de flesta uppgifterna om ängshaverrot från våra inventeringar avser troligen vanlig ängshaverrot.