Ursprunglig.
Halvöppet till skuggigt i granskog och tallskog samt barrblandskog, ofta på sandunderlag. Pettersson (1958) karakteriserade miljön som granblandad tallskog på tunna, kalkfattiga sandlager över hårdare kalkstenar, alltid tillsammans med kruståtel. Gotlandsmåra har dock ett något vidare biotopspektrum och är inte helt bunden till hårdare kalksten.

Arten angavs av Johansson (1897) som ”H. o. d. på n. v. Gotl., eljes sälls.” med växtplatser från Tjängdarve i Sproge, Eksta och Lojsta till Tingstäde och Stenkyrka. Numera saknas uppgifter från de tre sydligaste av dessa socknar. Pettersson (1958) hade 34 inprickade lokaler på en utbredningskarta (Johanssons inkluderade), men uteslöt växtplatsen i Sproge. I övrigt stämmer dagens frekvens och utbredning i stort med Johansson, även om utposter nu hittats i Sundre, i Hangvar och i skogar inom Hellvi och Lärbro socknar runt Hammarsänget. I framtiden kan gotlandsmåra påverkas negativt av de nu allt intensivare avverkningarna i artens skogar.