Ursprunglig.
Öppna, torra, kulturpåverkade miljöer: gårdar, ladugårdar, vägkanter, ruderatmark, skräphögar, sandiga åkrar och kulturpåverkad sandmark; även mer naturligt: i grottor och spricksträngar samt på sandiga till grusiga stränder. Hundtunga har utbredningsluckor på mellersta och norra Gotland, men är som helhet allmän på Gotland. Johansson (1897) angav frekvensen som ”Täml. allm.”, så hundtunga är möjligen lite vanligare i dag.