Ursprunglig.
Upptorkande sandig miljö: körvägar, stigar, trampade beten, körspår, åkerkanter, dammkanter, diken, grustag, ruderatmark och vid bryor. Ibland på mer lerigt underlag. Arten gynnas av tramp, körning och annan markstörning. Sumpnoppa saknas nästan helt på huvudöns östra och norra delar. Johansson (1897) angav frekvensen ”H. o. d., mest på sandområdena”. Under 1900-talet minskade arten troligen något, men på södra och mellersta Gotland är den fortfarande tämligen allmän.