Ursprunglig.
Smultronklöver växer nästan enbart på betade strandängar vid Östersjön, men kan sällsynt finnas vid sötvatten; arten är i stort sett bunden till mark som är rik på karbonat-, klorid- och nitratjoner (Englund 1942). Från det inre av ön redovisade Johansson (1897) sju lokaler, främst vid vattendrag. Smultronklöver har inte återfunnits på någon av dessa lokaler. Englund hade 255 inprickade växtplatser efter sina inventeringar av Gotlands kuster 1928–36. Under Projekt Gotlands flora är smultronklöver funnen inom 172 km2-rutor, av vilka sju ligger i det inre av Gotland, men bara några kilometer från kusten. Man kan se en minskning under senare delen av 1900-talet; dagens utbredning är mer begränsad än den som Englund redovisade, vilket förmodligen beror på minskat bete; arten föredrar en kortbetad grässvål.
Första fynd
Rosén & Wahlenberg (1821): riklig på Langstitestrand i Eksta och Sproge samt vid Gothemsån. Samlad redan 1701–02 av Münchenberg.
Utbredning
Mindre allmän, 60 kartblad, 172 km2-rutor.
Lokaler
uppgifter sedan 1983 (från inre Gotland):
– Öja, Halshageträsk, på betad sandig, kalkrik botten av torrlagt träsk, 1998 (164965 632421 JP); s.ö. delen av Mjölhatteträsk, på sötvattensstrand, 1999 (164782 632399 JP).
– Fide, ca 200 m OSO Odvalds, riklig på bete 1989 (ca 16524- 63307- Martinsson & Nordin 1991).
– Burs, 650 m SSO Stavgard, i betat rikkärr, 2007 (ca 166532 634607 MM; Martinsson 2008).
– När, SO Dambro vid Närkån, spridd på gräsklädd kant 2006 (166988 635158 JP).
– Klinte, N Hoxelmyr, vid vägen, ca 1993 (164545 636155 GI).
– Sanda, 600 m NV Övide vid Sandaån, på betad gräsmark nedanför högvattennivån, 1997 (164585 636881 JP).
– Fårö, mellan Dämbaträsk och Limmorträsk (V kanal), vanlig på bete 1989 (ca 1696-- 6421-- Martinsson & Nordin 1991).
äldre uppgifter (från inre Gotland, enligt Johansson 1897):
– Vamlingbo, vid Torsbrya.
– Stånga.
– Hejde, flerstädes.
– Atlingbo, vid ån från Vall myr.
– Dalhem, vid ån.
– Hörsne.
– Othem, vid prästgården.
