Ursprunglig.
Arten växer blött i bar ävja i blottor (även körspår) i agmyrar; någon gång i källmyrar, på bar dyjord i träskkanter, i starrmyrar, blöta kärr och uttorkande bäckar. Den saknar ofta blommor. Ett oväntat fynd har gjorts i en damm vid en skola i Visby (JP).

Dybläddra finns främst inom öns kalk- och skogsområden. Äldre fynd söder om det aktuella utbredningsområdet har gjorts i den nu utdikade Mästermyr i Silte, Hemse och Fardhem (t.ex. Ljungqvist 1927, 1929) samt i Burs (se ovan).

Johanssons (1897) ”H. o. d.” motsvarar ungefär tämligen allmän, så en viss minskning ägde rum under 1900-talet. Säkerligen var dybläddra mycket riklig i de nu dikade agrika stormyrarna.