Ursprunglig.
Parasit på hassel och andra lövträd i ängen, lövdungar, lövskog, kyrkogårdar och trädgårdar. Även på hästkastanj Aesculus hippocastanum, murgröna Hedera helix (eller mandel Prunus dulcis), silverpoppel Populus alba och i videsnår. Möjligen är arten något underskattad p.g.a sin tidiga blomning och sitt snabba nedvissnande. Bestånd där hela växten är gulvit i stället för violettrosa ses då och då, exempelvis i Vallstena, Alvena lindaräng enligt Larsson (1994).

Vätteros saknas på nordöstra Gotland samt på Fårö. En viss minskning har kanske skett sedan 1800-talet, då Johansson (1897) angav frekvensen som ”H. o. d.”, ungefär motsvarande dagens tämligen allmän.