bosyska
Ballota nigra
Mer information om arten

Gammal kulturföljeslagare.
Allehanda ruderatmark, soptippar, odlingsrösen, jordutkast och upplag, gårdsplaner, invid ekonomibyggnader av olika slag, svagt hävdade trädgårdar, vid murar, i snår och i vägkanter. Bosyska kan växa såväl i torra, varma lägen som på skuggigare, frisk mark. Vitblommiga plantor är inte vanliga, men har noterats från Visby (Fries 1932) och Väskinde (Larsson 1994).

Johansson (1897) bedömde bosyska som allmän. I dag är bosyska tämligen allmän över större delen av Gotland, men ovanligare längst i söder och norr. Den saknas på Karlsöarna och Gotska Sandön.
På Gotland är endast underarten äkta bosyska B. nigra ssp. nigra funnen vildväxande.

Första fynd

Linné (1745b) noterade bosyska på gotlandsresan den 26 juni 1741 i Martebo: ”Ballota wäxte wid Giärdesgårdarna”, och tre dagar senare på Fårö: ”Ballota kokas här af Landtmannen och gifwes Boskapen såsom en Paneacea, då de äro siuka.” Bosyska samlades redan omkring år 1700 av Münchenberg (i övers.): ’vid gårdar’.

Utbredning

Tämligen allmän, 142 kartblad, 609 km2-rutor.

karta