Ursprunglig.
Främst i betade strandängar, kalkfuktängar och källmyrslika våtmarker. Mer sällan på annan fuktig mark, t.ex. ängen och utdikade träsk (i bleke), dikeskanter, agmyrkanter, och fuktiga grustag; även på alvarmark. Klöverärt är sällsynt på sydöstra Gotlands strandängar och i öns inre delar samt saknas på Karlsöarna och Gotska Sandön.

Johansson (1897) angav artens frekvens som ”Flerst.”, och Englund (1942, inventeringar 1928–36) redovisade 182 lokalprickar. Klöverärt ökade under hela 1900-talet, främst på öns sydvästra och norra delar.