Kulturföljeslagare.
Åkerogräs, såväl i höst- som vårsådda grödor av alla slag. Nattglim växer kanske helst på något tyngre jordar, men saknas inte i sandiga åkrar eller åkrar på myrjord. Den brukar stå kvar något år i trädesåkrar och kan också växa i blottad jord på åkerrenar. Den kan även påträffas enstaka på jordutkast, odlingsrösen, soptippar och liknande, någon gång som trädgårdsogräs eller rentav i glesa gräsmattor. Som åkerogräs växer nattglim ofta spridd över hela åkern, vilket ger utslag i dess närvaro i en ganska stor andel provrutor.

Enligt Johansson (1897) var nattglim tämligen allmän, känd från Hablingbo till Fårö; i början av 1900-talet fanns den även på Gotska Sandön (Johansson 1907). Av allt att döma var arten under stark spridning på 1800-talet. Även under 1900-talet tycks frekvensen ha ökat. Den är näppeligen ursprunglig; när Wahlenberg rapporterade den kan den ha varit förhållandevis ny på Gotland, och den samlades inte av Münchenberg som arbetade i prästgården i Vall i början av 1700-talet, en socken där den 100 år senare angavs vara ”ymnig”.

Blommorna är normalt vita, men det förekommer även mer eller mindre kraftigt rosafärgade blommor (Larsson 1994).