Gammal kulturföljeslagare.
Arten växer i kulturmiljöer, såsom ladugårds­backar, gårds­planer, gödselstäder, jordhögar, men ibland på utkast, exempelvis sophögar i naturen. På St. Karlsö finns hjärtstilla på flera ställen i rasbranter. Ofta långvarig, från St. Karlsö känd sedan 1852, från Lärbro, Takstens, sedan 1883 (Wö resp. J. Schenholm i VI). Tre av de nio lokaler som angavs av Eisen & Stuxberg (1869) låg vid kyrkor, så det kan tänkas att hjärtstilla ursprungligen odlats vid prästgårdar. Nu är den främst en gårdsväxt.

I dag glest spridd över Gotland. Att antalet lokaler ökat, från 28 lokaler hos Johansson (1897) till 57 km²-rutor, speglar troligen bara att den nutida inventeringen har varit noggrannare.

Två underarter är kända från Gotland: äkta hjärtstilla L. cardiaca ssp. cardiaca och ullig hjärtstilla ssp. villosus. De har inte särskilts under våra inventeringar; att döma av herbariematerial är äkta hjärtstilla den vanligare: 17 ark resp. 3 ark med ullig hjärtstilla i S (T. Karlsson i brev 2015), 20 ark äkta hjärtstilla resp. inga ark med ullig hjärtstilla i UPS. Äkta hjärtstilla dominerar således i det äldre materialet; kanske gäller det även i dag.