Förvildad, bofast.
Vägkanter, gärna i något fuktig miljö, jordutkast, skräpmark och soptippar; någon lokal vid en bäck och i ett sumpområde. Arten är ofta fåtalig; de rikaste lokalerna finns i utkanterna av soptippar.

Det är tyvärr ont om belägg; växten är otymplig att handskas med och lägga i press. Artgruppen är problematisk, och det möjligt att flera arter har rapporterats som jätteloka. Den tidigast kända lokalen, Hörsne söder om Lina myr, har sålunda visat sig gälla en annan art, hörsneloka H. platytaenium. Antalet rapporterade fynd ökade mot slutet av vår inventeringsperiod: under 1980-talet rapporterades jätteloka från Tofta, Visby (fem lokaler), Lummelunda, Hellvi och Bunge; från 1990-talet föreligger fynd från ytterligare 23 socknar. Av allt att döma spred jätteloka sig på Gotland under senare hälften av 1900-talet, allt snabbare under de sista decennierna. Även om jätteloka nu har ett par stora lokaler så har den hittills inte brett ut sig på samma aggressiva sätt som den har gjort på fastlandet.