Ursprunglig.
Öppen, torr, sandig, gärna något störd miljö med blottat ytlager: kyrkogårdar, crossbanor, ruderatmark, vägkanter, sandmark över kalkhäll, sand nära banvall, åkerkanter och enbuskmark. Ullört har sina rikaste förekomster i de sandiga områdena öster om Visby. Förväxling med spenslig ullört Logfia minima kan i något fall ha skett. Äldre fynd har gjorts på 33 lokaler (men alla kollekter har inte kontrollerats). Johansson (1897) uppgav ”H. o. d. på sandområdena”, motsvarande ungefär tämligen allmän. Arten har minskat sedan dess och är nu sällsynt. Orsaken till tillbakagången är förmodligen minskat utmarksbete.
Första fynd
Utbredning
Sällsynt, 16 kartblad, 23 km2-rutor.
Lokaler
Osäkra uppgifter:
– Fårö, Gotska Sandön, Gamla gården (R. Sernander och TV enligt Arwidsson 1938) och Kapellänget på Gotska Sandön (TV enligt Arwidsson 1938, Lindgren 1968) är osäkra. En av Westöös kollekter från Gotska Sandön 1859 (Wö i VI) är dock denna art (conf. J. Petersson 2012), och arten angavs därifrån även av Eisen & Stuxberg (1868). Alla övriga kända kollekter från Gotska Sandön har visat sig vara spenslig ullört Logfia minima (1859 Wö i VI, Gamla gården 1903 KJ i UPS och 1921 TV i S). Arwidsson (1938) såg inte själv arten på Gotska Sandön.
Oriktiga uppgifter:
– Fårö, Gotska Sandön, Kapellänget, 1988 (Ingmansson 1988, Ingmansson & Petersson 1989). Uppgiften avsåg spenslig ullört Logfia minima (Ingmansson & Petersson 2006).
