Inkommen, bofast.
Kvarstående och spridd i trädgårdar som ett svårutrotat ogräs, förvildad i vägkanter, åker- och dikeskanter, på jord-, skräp- och sophögar samt i sand- och grustag. Förmodligen inkommen med plantor eller med vallfrö under tidigt 1800-tal (jfr Edqvist & Karlsson 2007). Vitblommande knölklocka uppträder ibland bland huvudformen enligt Larsson (1994) men är ovanlig (och kan förväxlas med hjärtklocka C. alliariifolia).

Arten var ännu rätt ovanlig i slutet av 1800-talet, då Johansson bedömde den som ”Flerst.”, ungefär motsvarande mindre allmän. Knölklocka ökade starkt under 1900-talet och är säkerligen under fortsatt spridning på Gotland.