Ursprunglig.
Dominerande art i sanddyner (också i de inre delarna av Fårö och Gotska Sandön), även på sandstränder och sandhed, någon gång på grus eller klapper. Ursprunglig, men på Gotska Sandön (Arwidsson 1938) och Ullahau på Fårö (Hesselman 1908a) även planterad vid stabilisering av dyner. Johansson (1897) betecknade sandrör som sällsynt, och han angav förutom sandområdena på östra Fårö och Gotska Sandön enbart Ljugarn och Nygårds i Ardre samt Klintehamn i Klinte. Englund (1942) bedömde som troligt att växten vid hamnlägena i Ljugarn och Klintehamn inkommit med barlast. Han redovisade lokalprickar från 44 strandavsnitt från sina inventeringar 1928–36 (Gotska Sandön ej inventerad), vilket ska jämföras med 85 km2-rutor för samma områden under vår inventeringsperiod. Det innebär en klar ökning av artens utbredning under mitten och slutet av 1900-talet.
Första fynd
Utbredning
Mindre allmän, 40 kartblad, 123 km2-rutor.
