Troligen ursprunglig, kanske även inkommen. 
Öppen, frisk till fuktig miljö, ofta betad: gräsmark, hagmark (minskar vid alltför hårt bete), ängen, diken och bäckkanter samt strandäng. Kulturgynnad. Företrädesvis i öns sandområden. Wahlenbergs frekvensuppgift motsägs av andra författare under 1800-talet; Johansson bedömde arten som sällsynt och angav 1897 bara sex lokaler; 13 år senare (Johansson 1910b) hade listan utökats till 15 lokaler. Gökblomster är utgången på flera av sina äldre lokaler, troligen p.g.a. minskad hävd. I några områden är den dock beständig sedan åtminstone drygt 100 år, t.ex. vid kyrkan i Sanda samt i Garde, Alskog och Ardre, vilket gör att vi förmodar att arten är ursprunglig på Gotland. Möjligen kan den vara inkommen med t.ex. gräsfrö eller vallfrö på någon eller några av sina lokaler.
En planta med snövita blommor observerades i en kanal i Väskinde 1993 (Larsson 1994).