Ursprunglig. Källmyrar, myrkanter, kalkfuktängar, vätar, skogsbäckar, kantskogar till kärr och annan frisk–fuktig tallskog, fuktiga dynsänkor i strandnära tallskog på sand, sumpig lövskog. Förekommer också i diken, kanalkanter, fuktiga bottnar i grustag. Understundom i utbredda, rena bestånd.

Ojämnt spridd. Allmän från och med Silte–Hemse–Stånga–Garde och norrut samt längst i söder på Storsudret. Sällsynt till mindre allmän i området däremellan. Jämfört med Johanssons (1897) karakteristik ”Täml. allm. i norra delen och i kustsocknarna, eljes h. o. d.” innebär dagens utbredningsbild en ökning. Åtminstone delvis kan den bero på att nya ståndorter skapats: diken, kanaler och grustag.