Ursprunglig.
Synnerligen mångformig på Gotland, från tidigt (i slutet av maj) blommande lågvuxna former till sent i juni blommande, grova, kraftiga former, med blommor i färger från ljusrosa till mörkt rött, eller till mitten av juli blommande, späda former med mörka blommor. Med eller utan mörka fläckar på bladen. Den gotländska populationen inrymmer tre varieteter: blodnycklar var. cruenta, äkta ängsnycklar var. incarnata och vaxnycklar var. ochroleuca. Ängsnycklar är diploid, dvs. varje kromosom föreligger i två kopior; totalt finns 40 kromosomer, dvs. 20 kromosompar.

Lågvuxna tidigblommande former med korta, breda och utsvängda blad, oftast ofläckade, men ibland tätt småfläckade finns omnämnda hos Krok (1889) som ”f. obesa”. Beskrivningen, ”med låg, grof stjelk, breda, men ej synnerligen långa blad, kort ax med starkt utvecklade nedra stödblad” är baserad på exemplar insamlade 1841 av P.C. Afzelius i Akebäcksmyr i Roma (i S, UPS). En kärleksfull och ingående beskrivning (bl.a. med Afzelius insamlade exemplar avbildat) finns hos Rosvall (1986). Afzelius fynd omnämndes av Johansson (1897); senare tillkom en lokal vid Tingstädeträsk (Johansson 1910b). Här påträffades 1976 en förekomst (samma som Johanssons?) vid strandkanten sydost om Duroj (166830 640245 BGJ), ett litet bestånd på knappt 20 plantor, i blom den 14 juni. En dryg tredjedel av plantorna hade blad som var tätt småfläckiga på båda sidor (och skulle därför kanske kunna uppfattas som blodnycklar), medan resten hade helt ofläckade blad. Blommorna var små och djupt purpurröda. Inga andra ängsnycklar var i blom vid denna tidpunkt, men två veckor senare blommade en form med mörkröda blommor och ganska smala blad i ett bestånd närmare stranden liksom ett större bestånd av höga, kraftiga, bredbladiga plantor (den form som man oftast möter) i en frodig, obetad strandäng i närheten. Samma tidiga, lågvuxna form återfanns 1985 med 16 ex. (Högström 1985), tillika med en mindre population längre österut. Den är funnen på fler lokaler, t.ex. Bälsalvret; här i blom den 23 maj 2003, rapporterad som var. cruenta (Johansson 2004), samt vid Hässle i Fleringe (GI).

Av Johansson (1897) bedömd som allmän, samma frekvens som i våra dagar.