Inkommen, även förvildad, bofast.
På sand eller grus, i regel knuten till kulturmark: sandiga eller grusiga vägkanter och åkerkanter, även (f.d.) järnvägsbankar och grustag, samt grusiga öppna platser, såsom gårdsplaner, parkeringsplatser, gatukanter och liknande; dessutom i utkastad jord lite här och var i naturen. Bara tillfällig på sina enskilda växtplatser. Landebergs primäruppgift indikerar att äkta nattljus odlats och att en del av dess förekomster på Gotland kan ha sitt ursprung i odling. Arten kan kanske också ha kommit in med vallfrö och med hamntrafiken.
Första fynd
Landeberg (ms 1811; jfr Johansson 2010): ”V.[äxer] som ogräs i Träd- och Humlegårdar i Närs Prästegård.” I tryck först hos Hartman (1832), där den beskrivs som förvildad i trädgårdar. Samlad vid Gamlehamn i Visby 1855 (Wö i VI det. K. Rosta ński 2005; O. Jonsson i S det. K. Rosta ński 1998).
Utbredning
Mindre allmän, 35 kartblad, 47 km2-rutor.
Lokaler
äldre uppgifter (till 1900, belägg bekräftade av T. Karlsson 1994 och/eller K. Rosta ński 1998, 2005):
– Hemse, 1882 (T.A. Sätervall i herb. Djursholms samskola, S), 1889 (T. Peyron i S).
– Alskog, 1890 (Anonym i S).
– Stånga, 1888 (E. Bergendahl i herb. Södra Latin); järnvägen, 1891 (F.R. Aulin i S).
– Ardre, Ljugarn, 1895 (A.O. Skårman i GB).
– Sanda, kyrkan, 1882 (An i S); i en sandig potatisåker, 1898 (KJ i S).
– Västerhejde, Stenstugu, 1879 (C.A.E. Lénström i VI), 1894 (S. Velander i S).
– Visby, Gamlehamn, se primärfynd.
– Bro, 1894 (O. Olsson i VI); Tors, 1882 (N. Berg i LD).
– Tingstäde, Myrvälder, 1891 (L. W:son Munthe i S).